Rabia Andersén är egentligen kock men när hon packade flyttlasset i Marocko för att bosätta sig i Sverige tog hennes yrkesbana en helt annan riktning.
Varför jobbar du med det du gör?
När jag kom till Sverige läste jag svenska och så sökte jag en praktikplats där jag kunde jobba med människor. Det var så jag hamnade på Nicklagården. Min svenska utvecklades snabbt då jag var tvungen att förstå och göra mig förstådd.
Det är ett fint jobb med mycket känslor och jag behandlar brukarna som om de vore mina föräldrar. Hjälp, råd och stöttning får jag av kollegor, vilket jag är så glad och tacksam för.
Hur ser en dag på jobbet ut?
Min typiska jobbdag är nattarbetet och för mig innebär det att jag är på flera avdelningar. På de vanliga avdelningarna bor sköra människor som ibland är svårt sjuka och som lever länge med samma typ av sjukdomar. Vi som jobbar lär känna dem under en lång tid och blir en del i deras vardag. På korttidsboendet kommer personer som till exempel brutit benet och inte kan klara sig själva i hemmet under en begränsad tid. Där bor också person som har vård i sitt eget hem av en anhörig men för att den anhörige ska få avlastning och tid för vila och återhämtning bor hen periodvis hos oss.
När jag arbetar med dem på korttidsboendet lär jag mig nog allra mest. De har så olika behov och bakgrund som vi normalt inte vårdar men under den tid de är hos oss så lär vi oss snabbt vad de behöver. På natten finns också många andra uppgifter att göra som städ och tvätt. Och ibland hinner jag baka marockanska bullar eller bröd, vilket är uppskattat till frukost och fika.
Hur ser det ut med utveckling inom ditt område?
Nyfiken har jag alltid varit och att få nya kunskaper tycker jag är kul. När man arbetar inom vården kan vad som helst hända och jag vill veta hur jag ska agera. Bland annat har jag fått ledarutbildning, demensutbildningen, track-utbildning, blivit godkänd för att ge insulin och sätta sondmat. Och jag har fått utvecklats inom dessa arbetsuppgifter.
Ett exempel är vård av personer som inte kan andas själva utan har en respirator kopplat till sig. Personerna är ofta klara i huvudet men behöver alltid ha en respirator med sig. Det är ett stort ansvar att hjälpa dem, jag har ett liv i mina händer; stannar maskinen riskerar personen att dö.
Vad är roligast eller stora utmaningar på ditt jobb?
Största utmaningen är nog inte det praktiska utan att hantera känslor. Personer kan vara, trötta, förvirrade, aggressiva, dementa eller bara inte ha lust. För det mesta funkar det när vi förbereder personen på vad den ska göra. Det kan handla om att någon inte vill klä på sig. Då lirka vi genom att hålla fram byxorna och säga, titta vad fina, varma och goa de är, jag hjälper dig att sätta på dem. De flesta personer når vi fram till om vi pratar mjukt och positivt.
Har du något tips på hur man orkar?
Mitt tips är att ta en kort semester även på andra tider än sommaren.
Berätta om något som berör dig på ditt arbete
Jag känner glädje och tacksamhet över många små saker som händer. Någon som söker sällskap och närhet, någon som alltid orkar skoja. En boende kallade mig dotter och ville alltid att jag skulle hjälpa med det som behövdes. Vissa personer får man ett band till och det är inte något som jag kan styra.
Nämn några egenskaper som är bra att ha i ditt jobb
Jag har rötter i ett land där man tar hand om sina äldre i hemmet. Hjälper dem tills de dör. Och är grannen sjuk hjälper man hen också. Jag tycker om att hjälpa och har tålamod, så det är nog bra egenskaper. Jag är nyfiken, vill lära nytt, är glad och sjunger gärna; ens humör smittar av sig. Under våra aktivitetsstunder har jag berättat om marockansk kultur och visat kläder och danser. Så att vara social och både kunna lyssna och dela med sig av sig själv tror jag är bra.